Ärade veteraner, bästa festpublik, mina damer och herrar
Det är en ära för mig att ha fått inbjudan att tala på Lappträsk kommuns självständighetsfest. För mig som hör till en yngre generation är det ett hedersuppdrag att få tala om vår självständighet som jag personligen lägger ett högt värde på och är tacksam för. Det är idag 93 år sedan Finland förklarade sig självständigt och jag har svårt att föreställa mig hur det var på den tiden. Nästan direkt efter självständighetsförklaring så bröt inbördeskriget ut, vilket var ett tungt krig för ett nytt land eftersom det direkt splittrade befolkningen och befolkningen fick djupa sår som tog lång tid att läka. Som statsvetare menar jag att det oftast är så när en ny stat blir till, en styrkejämförelse mellan de olika åsikterna och idéerna som uppstår.
Det var först under vinterkriget och fortsättningskriget som Finlands befolkning igen kunde jobba som ett enat folk och det är också den gången som Finland varit under största hotet att mista sin suvenäritet och självständighet. Jag är väldigt tacksam till våra veteraner som ungefär 71 år sedan stred för vår självständighet och som sedan byggde upp vårt land och lade grunden för vår välfärd, och betalade ett högt pris för det.
Min Morfar, som var en av de som var med i striderna om Finlands självständighet i fortsättningskriget gick bort i somras. Det är en person jag alltid sett upp till och alltid respekterat. Han berättade lite om kriget och man märkte hur det ännu efter alla dessa år tyngde honom. Jag kan tänka mig att många andra är i samma situation. Jag fick frågan igår på ungdomsföreningens julgröt om jag skulle gå ut i krig om ett sånt skulle bryta ut. Jag började genast tänka på hur det måste ha känts för våra unga män som för min morfar i detta land som blev kallade till tjänst under krigsåren 1939-1944 som dessutom många var yngre än vad jag är idag. Mitt svar på frågan var att jag skulle skydda mitt fosterland ifall så behövs och det är antagligen också så som unga män tänkte 70 år sedan. Varje år vid juletider brukar jag delta i uppvaktningen av hedersgravarna för att få en påminnelse hur mycket av männen från Lappträsk kommun som gav sitt liv till skyddandet av detta land samt att hedra minnet av dessa personer.
Vi bör inte heller glömma alla andra som levde under krigsåren eftersom det inte bara var de unga männen vi fronten som stred för Finland utan även här hemma i knutarna så jobbades det på för att hålla Finland självständigt. Arbetsbördan blev större och det behövdes mera material och mat till fronten hela tiden. Dessutom fanns det den konstanta faran för luftanfall.
Jag är också oerhört stålt över att Finland också klarade sig som ett grannland till den kommunistiska Sovjetunionen utan att bli en del av den såsom mången annan stat söder om Finland. Vi har levt med vår demokrati som har gått igenom bättre och sämre perioder men som börjar bli på en verkligt bra nivå och detta ser man mest genom att vi verkligen har blivit konfliklösare i världen och att vi försöker använda det som vårt bränd.
Det min morfar och mången annan har skyddat under tidens gång har blivit det Finland vi har idag. Vi börjar i dagens läge ha en ganska stabil demokrati i vårt land, när vi har regeringar som sitter sina mandatperioder till slut samt att det råder ganska stor koncensus mellan riksdagspartierna gällande de stor frågorna såsom t.ex. vårt välfärdssystem. Vi har för tillfället heller inga aktiva yttre hotbilder som skulle hota vårt lands integritet eller suveränitet. EU kan vissa se som en sådan men då håller jag inte helt med. EU har en större sammankopplande roll och hindrar oss från större dispyter inom europa. Det stabilare läget i Finland ger oss dock inte en chans att pusta ut eftersom det alltid krävs mycket jobb för att hålla upp ett samhälle så bra som vårt. Det behövs hårt arbetande finländare för att hålla landet konkurrenskraftigt samt innovativa företagare som kommer med nya nokian. Vi är tvungna att slå vakt om våra rättigheter då och då och se till att våra medborgerliga rättigheter är tryggade.
I Finlands grundlag § 17, 1 mom. står det Finlands nationalspråk är finska och svenska. Då eftersom grundlagen är någonting våra förfäder stiftat så anser jag att det är en del av vårt land alltså hör det till finskheten. Det att finskhetens förbund idag kör för att Finland skall bli ett land med endast ett nationalspråk tycker jag är bedrövligt eftersom jag anser mig själv som en finländare i första hand. Finland är ett tvåspråkigt land och om det är upp till mig så kommer Finland också i framtiden att förbli ett land med finska och svenska som nationalspråk.
Vårt välfärdssamhälle är en produkt som kommit ut av vår självständighet. Utan vår självständighet skulle vi idag inte ha de sociala system med de skyddsnät som vi har. Vi skall dessutom vara nöjda över vår hälsovård vi får på statlig bekostnad. Utan vår självständighet skulle vi inte blivit valda till världens bästa land i höstas. Utan vår självständighet skulle vi inte ha det nordiska samarbete vi har idag som ses som en föregångare för samarbete mellan stater. Utan självständighet skulle vi inte ha Nokia och inte ha personer som t.ex. Ahtisaari som vinner Nobels fredspris genom att lösa konflikter. Utan självständighet skulle jag antagligen inte heller kunna prata det modersmål jag pratar idag, här framför er.
Framtiden hämtar med sig många utmaningar för en stat som Finland. Vi ser en befolkningsprognos som inte ser positiv ut och för tillfället är vi i en recession som internationellt inte sett sitt like sedan 1930-talet. Finland kommer att behöva mer arbetsför befolkning för att sköta de problem framtiden hämtar. Vi kommer antagligen att få se en höjning av pensionsåldern eller en ökning i arbetskraftsinvandringen inom de närmaste åren eller t.o.m. både ock eftersom prognoserna säger att vi annars kommer att ligga dåligt till. Vilket som är det bättre alternativet har jag svårt att säga eftersom vi har många som är nära pensionsåldern arbetslösa i dagens läge samt att vi har problem med integrering av invandrare. Ett som är säkert är att något måste göras.
Många politiker förutser idag att Finland skall vara inom 20 år del av förbundsstaten Norden och således vara inom de 20 största ekonomierna i världen. Det leder till även större organisationer än nu. Är det dit vi vill. Andra tänker igen i större banor att EU kunde bli en förbundsstat. Då kommer igen frågan att kan en stat inom en förbundsstat räknas självständig. Självständighet, enligt benämning, innebär att en stat är fullständigt oberoende gentemot andra och räknas som ett eget subjekt med handlingsförmåga i det internationella samfundet. Eftersom vi mer och mer går mot gemensamma funktioner i EU t.ex. inom några år så finns ingen finsk elmarknad mera utan vi har en gemensam europeisk elmarknad, vilket igen leder till att vi är mer beroende av andra länder. Vi är också nu beroende till andra länder gällande livsmedel så man kan fråga sig är vi självständiga i ordets rätta bemärkelse eller är vi självständiga på de områden som är viktiga, såsom att vi får tänka fritt och agera fritt. Man kan ju nog alltid bryta upp avtal och pakter men sedan har vi nu som en demokrati med 93 år självständig historia ett visst ansvar för vår omvärld. Finland tar i dagens läge bra ansvar om omvärlden med tanke på att vi har fredsbevarare i Afghanistan och är aktivt med i gemensamma snabb insatsstyrkor i EU samt att vi hjälper till att lösa konflikter runtom i världen med hjälp av förhandling.
Jag är verkligen tacksam för det generationer gjort för mig före min tid och jag hoppas kunna förvalta självständigheten lika bra som ni gjort. Jag hoppas jag aldrig skall behöva se ett krig men ifall det går till det så gör jag mitt allt för att skydda mitt fosterland. Jag vill se Finland självständigt en lång tid framöver. Tack till min Morfar, min Mormor och alla andra som jobbat för vårt lands självständighet som vi får njuta av idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar